Med min rehabilitering.
Vara hemmifrån i nie dagar. Bara tänka på mej själv och ingen annan.
Javisst, vi hade kvällarna lediga. min gubbe tyckte att då kunde jag ju komma hem! :D
Men, stod utryckligen i brevet vi fick. Vi skulle ej få vara hem, utan vara på stället hela tiden. Var det ngt speciellt måddes vi fråga om lov att fara hem! Så jag hade bra anledning att svara; Tyvärr nej! Jag får ej komma hem, skall vara på rehabiliteringen hela tiden! Ärligt sagt! Var riktigt bra att jag hade en bra anledning att svara nej! Nu var det MIN tid! Var dock en massa att smälta på kvällen! Fast jag gjorde det på mitt sätt! Gick på gym, var i deras simhall och simmade, umgicks med kurskompisarna! :) Efter nie så var man oftast på rummet med rumskompisen. Satte och pratade och såg på tv! :) Ja före nie efter gymmet eller simmandet var det oftast allsång, karaoke ja även dans för de som ville dansa! På fredagen var det karaoke som gällde och lördagen var där en orkester som spelade! :)
Heh mat... :) Flere ggr dagligen, ngt man ej var så van med... Så sista dagarna var den typiska repliken! "Mat? Nu igen? Vi åt ju just och jag är ännu mätt! :D Men, en av delorsakerna var, lära oss äta lite och ofta så att magsäcken skulle förminskas av sej själv. Ja, det har den minsann gjort! :) Inte äter jag mera lika stora portioner som före rehabiliteringen! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar